Beskowska skolans historia

Stockholm var ännu under 1800-talets förra del en stad i stagnation och rentav i tillbakagång. Den stora dödligheten, speciellt bland barn, tillskrevs med all rätt de undermåliga sanitära förhållandena. Under 1700-talet och ett gott stycke in på 1800-talet var befolkningstillväxten obetydlig. Först omkring seklets mitt hade staden 100.000 invånare för att under de närmast följande decennierna nästan fördubblas som en följd av kraftigt tilltagande mekanisering och industrialisering och därmed samman­­hängande inflyttning. På skol- och undervisningsområdet hade huvudstaden de olika församlingarnas kyrkskolor för grundläggande studier. Kyrkskolorna i Klara och Maria omvandlades 1820 till s.k. trivialskolor eller högre lärdomsskolor för gymnasieförberedande studier. Stockholms nyinrättade gymnasium, som ersatte och efterträdde den gamla ”Storskolan”, trädde i verksamhet j oktober 1821. Som experi­mentskola fanns från 1828 Nya Elementarskolan, där de moderna språken omhuldades på latinets bekostnad.. År 1864 överflyttades skyldigheten att hålla skollokaler från de enskilda församlingarna till Stockholms Stad. Resultatet blev ett stads­full­mäktige­beslut om inrättande av två fullständiga läroverk, ett på Norrmalm och ett på Södermalm, vilka 1876 resp. 1879 tog materiell form genom tillkomsten av Norra Real och Södra Latin.Gustaf Emanuel Beskow (1834-1899) tillhörde en från Stralsund på 1700-talet invandrad släkt. Farfadern var den bekante grosshandlaren och bruksidkaren Bernhard Beskow, ägare till Ljusneverken och Örby säteri i Brännkyrka socken, där sonsonen tillbringade större delen av sin ungdomstid. En farbror var hovmannen och ständiga sekreteraren i Svenska Akademin Bernhard Beskow, adlad och friherre von Beskow. Gustaf Emanuel Beskow studerade vid Klara trivialskola och Stockholms gymnasium och inskrevs 1850 vid Karlbergs krigsskola i avsikt att ägna sig åt sjöofficersbanan. Denna plan fick han dock ge upp, då hans närsynthet lade hinder i vägen. Han studerade från 1854 teologi i Uppsala, prästvigdes 1859 och verkade under ett antal år som pastorsadjunkt vid olika stockholmsförsamlingar. Redan från tidigt 1850-tal hade Beskow tillhört den lågkyrkliga läsarkretsent kring C.O. Rosenius, C.J. Lundberg och B. Wadström, ur vilken Evangeliska Fosterlandsstiftelsen framgick 1856. Denna väckelserörelse har kallats ”högreståndsläseriet” på grund av sin starka ställning bland åtskilliga av de högre samhällskretsarna. Beskow stod hovet mycket nära. speciellt vad gäller Oscar II:s gemål, drottning Sophia. Till hennes svägerska, prinsessan Eugenie, stod han i ett varmt vänskapsförhållande. Han blev e.o. hovpredikant redan 1878 och ordinarie 1898.Från 1865 fram till skolans invigning 1868 stod Gustaf Emanuel Beskow i spetsen för byggandet av Blasieholmskyrkan j Stockholm, formellt ett annex till Jakobs församling. Under kyrkobyggets slutår kom Beskow att tänka på att hans söner inom relativt nära framtid skulle bölja sin skolgång. Vad som låg närmast till hands var då Nya Elementarskolan, men den fria flyttningen mellan klasserna, som där tillämpades, och de moderna språkens ställning till nackdel för latinet, var inte i Beskows smak, och ännu mindre gillade han trivialskolorna i Klara och Maria.”Ju mer jag tänkte på därpå, mognade omsider beslutet att upprätta en fullständig skola”, skriver Beskow i sina 1910 postumt utgivna ”Levnadsminnen”. ”Min sons uppfostran hade gifvit mig första tanken på saken. Min innerliga önskan att få fritt sköta kristendomsundervisningen i en skola var den kraft som mest verkade för beslutets mognad”. Denna fritt skötta kristendomsundervisning innebar koncentration på de bibliska texterna på bekostnad av tragglet med Luthers katekes, Norbecks Teologi och kyrkohistorien.Beskow konfererade bl.a. med skolans förste studierektor, dåvarande lektom vid Nya Elementarskolan H.F. Hult, och därefter startade G.E. Beskows skola sin verksamhet den 1 oktober 1867. Beskow hyrde lokaler i huset Mäster Samuelsgatan 39, hörnet av Malmskillnadsgatan. Han hade förmågan och turen att till sin nya skola kunna knyta eminenta pedagoger såsom filosofie doktorerna Carl Gustaf Bergman (skolans rektor 1871-1888 och sedermera folkskoleinspektör i Stockholm) och den skicklige latinisten Ludvig Lindroth (skolans rektor 1888-1905) samt fröken Sofi Hultén, senare gift Almqvist, och under detta namn välkänd pedagog och skolgrundare (Sofi Almqvists Samskola, 1892). År 1871 inköpte Beskow ett eget hus vid Malmskillnadsgatan 46 (hörnet av Jakobsbergsgatan), där skolan var inrymd till 1882, då de nya föreståndarna Bergman och Lindroth flyttade verksamheten till nr 52 vid samma gata (hörnet Lutternsgatan/Kungsgatan). Höstterminen 1887 kunde så skolan flytta till den adress, som skulle bli dess sista, den för nutida beskowitgenerationer välkända Engelbrektsgatan 9-11.Beskowska Skolan var från starten en exklusiv latinskola, veterligen den sista i landet. Meningsskiljaktigheter rörande latinets ställning ledde 1882 till att Beskow överlät skolan till Bergman och Lindroth. Som ägare till det nya skolhuset och tomten vid Engelbrektsgatan registrerades år 1886 Aktiebolaget Minerva av skolan närstående personer. 1893 fastställdes bolagsordningen för ännu ett aktiebolag, F.d. Beskowska Skolan, bildat av lärare, föräldrar och forna elever. Detta bolag förvärvade 1896 aktiemajoriteten i Minerva. Själva skolan återtog 1899 med pastor Beskows god­kännande sitt gamla namn, alltså utan benämningen ”före detta”, vilket däremot blev kvar i bolagets namn till 1953.

År 1882 lämnade – som ovan nämnts – pastor Beskow den omedelbara ledningen av skolan till två av dess lärare, tidigare nämna Bergman och Lindroth. Själv kvarstod han ytterligare något år som kristendomslärare vid skolan. Rektor Bergman lämnade skolan 1888. Lindroth tillträdde härmed sitt rektorat, som kom att vara till 1905. Som lärare vid skolan verkade Lindroth t.o.m. 1910.

Det första mer synliga resultatet av de olika åsikterna inom skolans ledning om latinets ställning som grundläggande språk kom redan 1885, då de översta gymnasieklasserna (7: 1 och 7:2) uppdelades i en latin- och en reallinje, en förändring som tio år senare, 1895, följdes av linjeåtskillnad redan i gymnasiets klass 5. Med början 1890 erhöll skolan statligt understöd och från och med 1905 ställde Beskowska Skolan in sig i ledet i och med att man började följa den då nya läroverksstadgan. Skolan hade nu tre förberedande klasser, en femårig realskola samt ett fyrårigt gymnasium med latin- och reallinje. Från och med läsåret 1953-54 infördes också en allmän linje inom gymnasiet. Realskolan kompletterades från 1957 med en 5:e avgångsklass, realexamen. Därpå infördes en treårig allmän linje på gymnasiet samtidigt som den fyraåriga allmänna linjen successivt avvecklades med sista avgångsklassen vårterminen 1961. Realskolan blev senare en fyraårig och därefter treårig realskola. Realexamen avvecklades i och med läsåret 1964-65 och det fyraåriga gymnasiet förvandlades till treårigt.

Ett bevis for skolans fria, sökande och experimenterande pedagogik är bl.a. försöksverksamheten med engelska som första språk, vilket pågick mellan 1907 och 1915. Det kan parentetiskt anmärkas att försöksverksamhet med engelska som begynnelsespråk påbörjades vid vissa stockholmska läroverk först 1943.Även på samundervisningens fält har Beskowska Skolan gått i spetsen för utvecklingen. Från 1870- och 1880-talen finner vi några pionjärer – pastor Beskows dotter Elisabeth och rektor Bergmans dotter Eva – som elever i skolans förberedande klasser. 1889 infördes generell samundervisning i de förberedande klasserna. Med ett avbrott åren före första världskriget bedrivs samundervisning i mellanskolan och första klassen. De förberedande klasserna avvecklades mellan åren 1937 och 1940 på grund av att elevantalet under en följd av år stadigt minskade. Samskole­under­visningen återupptogs på skolans program från 1968 och bestod till dess att skolan upphörde 1976.

Efter Lindroths avgång 1905 tillträdde fil. dr Sten Lagergren som rektor fram till 1913, då han följdes av den även för långt senare årgångar av elever kände, legendariske rektorn och framstående pedagogen Sam Jansson, vilken kom att verka i sin befattning under mer än ett kvartssekel.

Efter en vikariatsperiod 1939-1940 av Nils Åkerberg följde rektor fil. dr Severin Solders, lärd latinist och författare till en vid de flesta svenska läroverk begagnad grekisk grammatik. Skolans siste rektor var fil. lic. Karl-Gustav Kökeritz. Han hade det sorgliga uppdraget att 1976 i nivelleringens och den missriktade politikens namn avveckla vår gamla fina skola.

Vad som återstod av skolan efter undervisningens upphörande och skolbyggnadens försäljning till nuvarande innehavare, Kursverksamheten vid Stockholms Universitet/Folkuniversitetet, var de båda bolagen AB Minerva, AB Beskowska skolan och Stiftelsen Beskowska Skolans Intressenter. Av influtna medel vid byggnadens försäljning och andra disponibla tillgångar bildades Stiftelsen Beskowska skolfonden med uppgift att gagna och understödja privatskolor. År 1994 påbörjades arbetet med avvecklingen av de båda bolagen och den nämnda stiftelsen samt tillgångarnas överförande till skolfonden. Denna sistnämnda stiftelse är numera det enda som organisatoriskt återstår av Beskowska Skolan. Styrelsen har till så gott som hundra procent bestått och består fortfarande av f.d. lärare och elever vid skolan som en gång om året brukar sammanträda för att utdela bidrag till privatskolor och privatundervisning runtom i landet. Stiftelsens aktieportfölj hade våren 1997 ett värde av c: a 2,2 miljoner.

Ett så gott som ofrånkomligt kapitel i all skolhistoria år skolföreningarna och deras verksamhet. Inte heller hos Beskowska Skolan saknas denna typiska ingrediens. Gymnasieföreningen F.F. (Forntid och Framtid) är den äldsta kända sammanslutningen i skolan från l870-talets mitt. Här ägnade man sig åt deklamationer, minnestal, äreminnen, översättning av romerska skalder, musikaftnar och teater. Primus motor var föreningens sekreterare Harald Molander, teaterregissör, författare och översättare. Den förste ordföranden var skolans på den tiden kanske mest begåvade elev, Severin Bergh, slutligen krigsarkivarie. Föreningen var i verksamhet fram till början av 1880­-talet, men tycks därefter ha fört en tynande tillvaro för att till slut alldeles upphöra. En möjlig arvtagare till F.F. var den litterära förening, som Carl A. Rehn, slutligen en kort tid kyrkoherde i Engelbrekts församling, tog initiativ till, nämligen C.D. (vilket uttydes ”Communitas Doctorum”, De lärdas samhälle). Ett tredje sällskap var Svenska litteraturens Vänner, som bildades 1882 av elever i klass VI:l. Föreningen sysslade med föredrag rörande historiska ämnen, diskussioner och musikaliska soaréer.

Beskowska Skolans Musikförening bildades 1888 av Alfred Wallgren, sedermera hovrättsnotarie, med ursprungligt ändamål att anordna skridskobaler på Nybroviken. Till sekreterare utsågs sedermera arkivrådet Johan Axel Almquist. Enligt en något osäker tradition skulle Beskowska Skolans mest långlivade gymnasistförening, Sällskapet Amicitia (Vänskap), vara en utlöpare och arvtagare från denna skolans musikförening. Föreningen synes ha haft god ekonomi eller goda kontakter inom tryckeribranschen, då man från tidigt 1900-tal till sent 1940-tal kunde kosta på sig att ge ut en egen, elegant tryckt tidskrift, benämnd Amiculus (Den lilla vännen). Här publicerades dikter i gymnasial stil, spelades teater med förmågor som Sven Lindberg, Sven Bertil Taube och Ulf Palme, anordnades fototävlingar och mycket annat. Föreningen förde vid 1950-talets ingång en tämligen undanskymd tillvaro men kvicknade till 1951 under ordförandeskap av Olof G. Tandberg.

En orsak till nedgången för Amicitia var säkerligen den popularitet,. som vanns av en annan elevsammanslutning, B.B.C. (uttytt Beskow’s British-American Club), bildad under intryck av den svallvåg av angloamerikansk kultur, som sköljde in över landet efter andra världskrigets slut.

———-

Så gott som samtliga de publikationer, vilka behandlat Beskowska Skolans verksamhet och öden, har haft en avdelning med erinringar om mer eller mindre ”kända” namn bland alumnerna. Varför inte också i denna tillbakablick på skolans historia nämna några beskowiter, som många yngre generationer beskowiter säkert känner igen namnen på, men hur många vet att dessa personer också har gått i Beskowska Skolan? Hjalmar Branting, den förste socialdemokratiska statsministern var skolkamrat med sedermera kung Gustav V och hans bröder Carl, Oscar och Eugen. Tre ledamöter av Svenska Akademin: upptäcktsresanden Sven Hedin, nobelpristagaren Verner von Heidenstam och litteraturprofessorn Martin Lamm. Vidare konstnären och chefen för Nationalmuseum Richard Bergh, nationalekonomen Gustav Cassel, fysikprofessorn Oskar Klein och den världsberömda filmregissören Arne Sucksdorff. Skolans idrottstraditioner manifesterades i följande världsmästerskap: Johan Gabriel Oxenstierna och Björn Thofelt i femkamp, Tom Schaeffer och bröderna Bengt och Kjell Oscarius i curling, bröderna Sundelin i segling. Emil Heilborn i bågskytte samt Jan Poignant, tillika europamästare i skytte, kanske idrotten framför alla andra i Beskowska skolan.

Historiken skriven av Lars Wikström